#7 Första galoppen ;)

Idag följde Jenny (http://nippertip.wordpress.com) med och red Hilma. Jenny och jag hade hästarna i samma stall förr och vi gjorde ALLT med pållarna! Tror inte jag kan komma på nåt vi inte testade med dem 😉 VI hade SÅ mycket roligt ihop! =) Men när jag slutade med hästar o började med hundarna, så fortsatte Jenny =) Bra, för då kan hon hjälpa mig igång nu 😉

Jag skrittade henne till paddocken och tills hon blev lugn, sen fick Jenny rida. När hon ridit och känt på henne red jag och så fick Jenny va instruktör Himla går ju inte ner med huvudet eftersom hon inte orkar, har aldrig behövt och gillar inte alls när tygeln blir sträckt. Men hon lär sig. O idag kunde hon ju ett par steg med en mer samlad form. Ska tänka på att inte rida på spåret när jag rider volten för Hilma vinglar ju så mycket och behöver lära sig att gå själv och styras helt av mina hjälper. Så en volt innanför spåret är vad vi ska träna på, och fortsätta nöta in att hon ska acceptera händerna.

Sen fick hon för sig, Hilma, att hon inte skulle gå i vänstervarv. Men hon krånglade inte SÅ mycket med mig och det var relativt lätt att vinna över henne, mot innan, så hon börjar nog vänja sig lite mer vid mig nu.

Sen travade (hahaha, ingen dåligt fin trav heller!) vi in i en galopp och hej vad det gick =) Skön och rund galopp, men orkade inte riktigt med den idag. Hon ville ut så när hon kom till utgången böjde hon hela kroppen för att slippa fortsätta och att hålla galoppen på en volt var liksom inte att tala på. Men men, första galoppen tillsamamns avklarad =) O SKÖN galopp hade hon! ❤

#6 Första traven utomhus

För att vara en såpass pigg häst – hon är ju ett krutsto – och så lätt i steget (ibland känns det verkligen som att hon ska explodera), så är hon trots allt ‘ganska’ samlad när man rider ut, och idag tog vi första traven ute efter hennes igångsättning.

Superhärlig tur med Julia idag, ca 45 minuter, i skog och på grusväg.

Idag var som sagt sjätte gången jag red henne och idag var henne små egenheter bara fjantiga, hennes dansande, backande.. töl-maja! Ja, självförtroendet kommer tillbaka snabbare än vad jag trott!

Å jag gillar den här hästen! Hon driver mig verkligen till vansinne, men jag gillar henne ändå =) STOR personlighet…

#5 Travdebuten

Idag tog vi ner bara Hilma till paddocken.

Jag skrittade henne dit ner, och hon var helt uppblåst och tittig. Skrittade henne i paddocken ända tills hon slappande av och gick lugnt och tungt. Då hopade jag av och så longerade vi henne. Julia longerade henne först i högervarv, sen jag i vänstervarv.

Hon var väldigt lätt att longera, lyssnar på rösten och man kan reglera tempot i traven lätt. Även lätt att få henne att ta galoppen och att göra halt.

När jag red henne efter var hon lugnare och lite mer medgörlig. Hon vill ju absolut inte ha sträckt tygel, och hon vill inte tänka nedåt med huvudet-  men nåt steg emellanåt gör hon det och då känns det alldeles fantastiskt.

Idag hade vi även travdebut, vi travade i båda varven, men mest i höger, för paddocken lutar neråt i vänstervarv och det är mindre trevligt att rida neråt 😉 Efter cirka fyrtiåtta varv i högertrav gick hon rätt bra!

#4 WesternHilma

Idag skulle jag få se Hilmas husse rida henne i paddocken, kul att se henne i det hon är van med.

Vi tog en uppvärmningstur först, då red jag Hilma – gillar inte westernsadeln… hon var sådär rolig idag, dansade runt och backade och bara krånglade.

Men det var rätt kul att se Hilma ridas av “sin” ryttare. Men western har ju en väldigt speciell stil och det förklarar ju väldigt mycket. Hon är ju jätteduktig och känslig för skänklarna, men hon får ju spel på mig när jag vill ha kontakt med hennes mun och sträckta tyglar. Men i western är det ju bara lösa tyglar så hon är ju inte van det, alls.  Men vi kämpar på, jag hoppas att jag kan få henne att acceptera sträckta tyglar inom viss tid…

#3 Skrittur (traktorn)

Idag var det en supermysig tur! En klar 10:a 😉

Red en ganska lång skrittur med Julia. Allt var frid och fröjd, nästan hela vägen. På hemvägen höll vi på att bli överkörda av en traktor, vilket var lagom spännande, men förutom den lilla incidenten var det jordens trevligaste tur! 😉

Julias häst reagerade och blev rädd för traktorn, backade rakt in i Hilma, sedan snurrade och var högst (!) 1 dm från traktorns däck… snurrade och var tydligt rädd och backade nästan in i traktorn. Hade ju varit bra kan man tycka om han som körde traktorn kunde ha stannat när han ser att den ena hästen är rädd och snurrar och är nära på att backa in i hans traktor, men nejdå, han körde på…

Hilma var hur som inte alls rädd, hon är stensäker i trafiken, verkligen! En sladdande bil, en lastbil, ett tåg eller en traktor – vem bryr sig tycker Hilma. Kommer det däremot en cyklist eller en barnvagn är det andra bullar! FARLIGT….eller timmerstockar man sett åttatusen gånger förr, eller varför inte en postlåda 😉

Kände redan idag, tredje turen, stor skillnad på självförtroendet! Härligt 😉

#2 Första gången i paddocken

Andra gången jag rider henne.

Bad Julia att rida henne i paddocken före mig så jag fick se henne rida Hilma, som ändå känner henne och har ridit henne mycket förr. Skrittade ner till paddocken och efter ett par varv säger Julia:  “nä – nu exploderar hon snart”, hoppar av och släpper henne för att att springa av sig all överskottsenergi. Hehe, rätt söt var hon, LillHilma 😉

Sen red Julia henne först och man kan ju säga att hon har ganska svårt för att gå i form. Julia kan ju övertyga henne om att tänka ner lite med huvudet, men det är inget hon har lätt för. Hon har dessutom varit westernriden de senaste fem åren, så bara grejen att ha kontakt mellan hand och mun är lite jobbigt tycker fröken fräken.

Sen kan hon helt sonika bestämma sig för att absolut inte gå förbi en låda som helt plötsligt är livsfarlig. Att hon redan gått förbi den fyrtiåtta gånger tänker hon inte på, för nu har den blivit ett monster som ska ta Hilma…  Sen kan hon få för sig att vägra (!) gå i vänstervarv… suck, vilket j***a sto! =)

Jag red henne endast i skritt i paddocken idag, och någon gång emellanåt accepterade hon min hand och krökte på nacken i ett-två steg. Men just det steget där hon gick bra fick mig att smälta… underligt. Hon är så speciell, men jag gillar henne så! Även fast hon driver mig till vansinne ibland.

 

Fin mage 😉 Undrar hur lång tid det tar att bli kvitt den 😉

Idag borstade jag henne en timme innan jag fick bort allt synligt damm från henne. Det var så mycket damm som yrde inne i stallet så både jag o Hilma fick ett rejält hostanfall… Deesutom hade jag grus o damm fulla munnen och ögonen… o ansiktet…

#1 Provridningen

När jag kommer till stallet första dagen och går ner till “sto-hagen” för att hälsa på Himla kommer hon direkt fram till mig och buffar in huvudet mot mig. Första känslan är ganska fin må jag säga… 😉

Hon är fantastisk att hantera och jag är redan fast!

Känslan blev dock lite annorlunda när vi red ut. Vi var tre st som red ut, en lugn skrittur. Himla har stått i tre månader och det här var första ridturen, så visst kan man förstå att hon var lite pigg! Dessutom är hon… ingen lätt dam att ha att göra med. En speciell dam, väldigt STO-ig och mycket egen vilja. Det krävs mycket argumentation för att få henne att göra saker. Hon ifrågasätter allt… o när hon dansade runt och höll på att backa ner i diken och gå i sidled nedför en backe tyckte jag det var lagom kul. Inte särskilt kul alls faktiskt. För där tog min “rädsla” över.

Efteråt kände jag mig rätt tölig, men fick bra kommentarer av Jenny och Linda. Jenny påpekade att för ett år sen fick hon tvinga (!) upp mig på Kenta och jag var så nervös att jag darrade. Sen dess har jag suttit på en häst en gång, och idag red jag en helt ny häst som dansade runt och testade mig – hon tyckte det var helt OK att jag tyckte det var obehagligt och att det skulle gå över, fort. Linda sa att jag kommer att tycka det är roligt när hon fjantar runt om ett tag, för jag tyckte det va skitkul förr – när Ramsan bockade och tramsade omkring… sant sant, det gjorde jag.

Två veckor var det någon som sa, tåv veckor kommer det att ta innan “jag är tillbaka”. Vi får väl se.

Jag hoppas hur som helst att Hilma väljer mig. För jag tror definitivt att hon är en häst som väljer sina ryttare…

Första inlägget

Hej och välkommen till KRUTSTO.

I den här bloggen ska jag skriva om min väg tillbaka in i hästeriet och min och Hilmas utveckling ihop (om det blir någon, hrmm).

Från van, orädd (eller “dumdristig”) och endel duktig ryttare till den jag är idag – idag har jag ej ridit på sju år och har förlorat självförtroendet helt. Puts väck borta är det. Men jag har ändå en längtan efter hästarna, och jag vill inte stå och mysa bara, jag vill rida! Så mitt obefintliga självförtroende på häst och min längtan efter att galoppera i full fart eller hoppa banor går som inte riktigt hand i hand.

Hur som, jag tog tar i problemet och annonserade ut att jag sökte medryttarhäst. Helst en kallblodstravare då det är hästen som ligger mig närmast hjärtat. Två timmar senare damp första mailet ner i inboxen. Det var Hilma….

Fortsättning följer…